Läste precis om Claes Svedberg på både Aftonbladet och Arbetarbladet där det står om 51-åringens planer i livet. Han tänker sälja alla materiella ting i hans liv som t.ex. husvagn, två bilar, gitarrer, en fastighet, kläder, möbler, skivor och massor av andra saker. Han tänker sedan leva med en ryggsäck, en väska med hjul, sovsäck, tält och lite kläder. Och ett par gitarrer, det han orkar bära. Och han vill bara kunna vakna upp nästa morgon och tänka: vad ska jag göra idag?

Han är helt klar i skallen och inte fått sig en flipp vilket många säkert kan tro.

Nu när Claes blir ”luffare” börjar man undra, kan detta vara ett liv för mig? Är detta något farligt och hemskt? Tänk att behöva leva utan alla prylar man samlat på sig under åren.

Jag tycker att det verkar vara spännande och kanske helt underbart att inte behöva planera för mycket i sitt liv utan ta dagen som det kommer. Men samtidigt är det nog lite läskigt för jag har märkt att jag är lite grann av en planeringsmänniska. Mår faktiskt rätt bra av att veta vad som gäller. Jag mår också bra av att ha mina ”saker” då jag också vet att jag skulle bli riktigt rastlös om jag var helt utelämnad. Så detta är nog inget liv för mig.

Men kul och spännande för Claes som ska börja sitt nya liv. Lycka till!

Både Erik Laakso och Zac har också skrivit om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Claes Svedberg, Luffare, Sälja ut, Rear

Popularity: 3% [?]